Arbetsnarkoman, ja visst!
I mitt liv har jobbet alltid spelat en central roll. Jag älskar mitt jobb och har alltid sett det som en frizon, en plats där jag känner mig bekväm och självsäker. När ångest och stress dyker upp, är det ofta jobbet jag flyr till för att hantera allt som livet kastar på mig. Jag vet att det fungerar olika för alla, men för mig har det blivit en slags livlina.
Min syster har länge försökt få mig att prioritera träning, men jag avväpnar henne snabbt med mitt standardsvar: "Jag hinner inte." Hon kallar det för ursäkter, och kanske har hon rätt. Men är det verkligen så enkelt? Kan man verkligen hitta en balans mellan arbete, träning och att ta hand om sig själv?
När det kommer till mat vill jag gärna tro att jag äter hälsosamt, men innerst inne vet jag att verkligheten ser annorlunda ut. Jag har aldrig haft en stor fixering vid min vikt; det har aldrig varit en prioritet för mig. Men jag börjar undra – kan en ätstörning också handla om att mat känns totalt ointressant? Att äta tar tid från annat som jag anser vara mycket viktigare, och det är en inställning som självklart inte håller i längden. Mat är vår bensin, vårt bränsle för att orka med livet.
Jag går ofta in i mina projekt med full kraft, så mycket att jag ibland glömmer både rum, tid och framförallt mat.
Och visst, jag får höra att "om du är smal, så måste väl allt vara perfekt." Men är det verkligen så enkelt? Media har skapat en bild av hälsa som inte överensstämmer med verkligheten. Att vara smal betyder inte automatiskt att man är hälsosam. För mig handlar det mer om ett ointresse för mat än något annat.
Men nu har min syster övertalat mig att delta i en utmaning för att komma i form, både invändigt och utvändigt. För mig handlar det om att hitta en balans: att gå upp i vikt, bygga muskler och bli stark. Vi har bestämt oss för att filma hela processen, och jag kommer att vara helt transparent med er under vägen.
Hoppas ni vill följa med på min resa!
Puss & Kram Linda
Linda Sedenborg
Ätstörningar är så olika från person till person. Du behöver inte ha anorexia för att ha en ätstörning eller vara toksmal. Du kan vara överviktig med grov ätstörning men det är som du säger med media, att är du bara smal är man lycklig. Men så är det ju tyvärr inte och det talas alldeles för lite om det. Så det är så viktigt det du säger här. Jag tror på dig och kommer heja på dig hur det än går. Men jag tror att antingen gillar man träning eller så gör man det inte och gör det enbart för det är nödvändigt ont. Men du måste vara rädd om dig vännen ❤️ din familj behöver dig stark och frisk och det gör vi med! Kram